Återbesök

Idag har jag och Elin varit och hälsat på min förra arbetsplats Dell i Upplands Väsby. Huvudsyftet med besöket var egentligen att jag skulle luncha med min vän Johanna men jag tog en sväng uppe på kontoret också och hejjade på lite gamla arbetskamrater.
Det var tre år sedan jag var där sist och tre år sedan jag träffade Johanna. Tiden flyger verkligen iväg och vi har varit dåliga på att hålla kontakten. Det ska bli ändring på det nu! Under de här tre åren har jag saknat Johanna och nu när jag träffade henne insåg jag hur mycket jag saknat henne och att jag vill umgås med henne mycket mer.

Det är nästan precis fyra år sedan (december 2002) jag rensade mitt skrivbord för att gå på föräldraledighet. Då låg Oskar i magen och var beräknad att födas en sisådär två veckor senare. (Nu blev det ju inte så, utan han lät oss vänta på sin ankomst ända till januari, men det är en annan historia.) Inte kunde jag då tro att det var den absolut sista dagen jag arbetade där.

Det kändes mycket märklig att åka på Kanalvägen genom Infra City, en väg som jag åkt tusen gånger förrut. Helt plötsligt välde gamla minnen upp och jag kunde till och med känna doften av hur det luktade uppe på kontoret, kaffeautomatens lukt och kebabdoften från Pranzo.

Mycket märkligt var det även att träffa Johanna. Fast det var tre år sedan sist kändes det på något konstigt sätt som att det var i förra veckan. Mycket har ändrats i våra liv samtidigt som allting kändes precis som förrut. Vi liksom bara tog vid där vi sist slutade.

Så den här dagen har varit en väldigt bra och rolig dag. Elin tyckte också det var kul, så mycket uppmärksamhet hon fick!

Lärdomen av denna dag är att jag hädanefter ska vara mer rädd om mina vänner, se till att höra av mig oftare och träffas mer. För jag tyckte verkligen, verkligen att det var superkul att prata med Johanna idag!

Nyfriserad

Som ni kanske har sett så har Oskar en hel massa långt, ljust hår med helt underbara lockar. På sistone har dock håret vuxit med en väldig fart så luggen har hängt ner i ögonen och lockarna har tovat sig så det nästan har varit omöjligt att borsta efter bad. Läge för en klippning med andra ord.
Så igår när jag var på aerobicen lämnade jag Oskar hos farmor som brukar hoppa in som frisör, för en liten ansning av sonen.

Resultatet ser ni nedan. En helt annan kille! En stor kille! Fast jag måste erkänna att det skär lite i hjärtat att lockarna är borta, men de växer ju ut. Och det måste vara härligt för Oskar att inte behöva stryka bort hår från ögonen hela tiden.

Världens finaste kille!

Snyggingen!

Bloggtorka...

Det har varit lite dåligt med bloggandet på sistone. En del bilder hr jag lagt in men sen har det inte blivit så mycket mer.
Anledningen till det är att jag har börjat plugga lite smått igen. Och så har vi börjat ställa iordning datahörnet i vardagsrummet. Så på sista tiden har våra kvällar varit fyllda med läsning i psykologiböcker och ihopskruvande av IKEA-möbler. Och det är ju på kvällarna jag har tid att sitta vid datorn.

På tal om tid kan jag för mitt liv inte förstå de mammor som är hemma med bebis, hur de hinner med att sitta massvis vid datorn, långfika med kompisar och gå på shoppingrundor! Hur hinner de?! Jag tycker jag har fullt upp med att passa barn och ta hand om allt praktiska runt omkring. Eller så är jag bara avundsjuk för att jag inte har möjlighet till dylika aktiviteter...

På tal om shopping så måste jag hitta ett par jeans! Och det snabbt! För tillfället har jag ett par jeans (Dessa jeans är köpta före jag blev gravid med Oskar. De låg lååångt inne i garderoben kan jag säga...) som inte sitter alltför baggy, men jag vill gärna ha ett par att byta med och då ett par som sitter snyggt och inte hänger över rumpan. Det här är viktnedgångens baksida, ett delikat problem kanske, men dock ett problem. Jag har faktiskt inte många klädesplagg som inte är ett par storlekar för stora...

Även Elin måste uppdatera sin garderob en smula. Mössa, vantar och tossor står på hennes inköpslista. För kors i taket, vintern kom till slut!

Nu ska jag avsluta det här inlägget som nog tar priset som det mest meningslösa hittills! :-)
Måste först bara visa ett par vinterbilder som jag tog idag.

Ha det bra!

Randigt!

Födelsedag igen!

Idag firar vi fördelsedag igen. Denna gången är det T som fyller och vi var upp och gav present och sjöng för honom dom sig bör. Av oss fick han ett lödset vilket Oskar var snabb att berätta innan T ens hade hunnit öppnat paketet. *s*
Så idag är det dags för ännu ett kalas. Det är bråda dagar i januari! :-)

Grattis på födelsedagen, T! Jag älskar dig världsamycket, du är mitt hjärtas fröjd och kärlek även om jag slarvar med att säga det. Jag slarvar även med att säga att du är duktig som kämpar på med allt du har att göra, skolan och allt det andra... Att du är en jättebra sambo och världens bästa pappa till världens bästa barn. Vad skulle vi göra utan dig...

Jag älskar dig!

6 månader!

Idag blir vår lilla solstråle 6 månader. Och jag måste bara skriva som alla föräldrar gör; var tar tiden vägen?
Det har gått så himla snabbt den här gången. Nästan för snabbt, för även om jag njuter av varje sekund med Elin och jublar över hennes framsteg, så är det lite vemodigt. Högst troligt är det här vår sista bebis och jag tycker inte jag hann med att ligga i soffan och snusa liten bebisnacke tillräckligt. Ge mig lite bebistid tillbaka!

Samtidigt, tittar man på Oskar och tänker på vad som hänt hittills under hans fyra år så har vi så otroligt mycket att se fram emot. Elin ska gå igenom så mycket och utvecklas från en bebis till ett småbarn och det ska bli riktigt kul.

Grattis på 6-månadersdagen lilla Elin Pelin Pruttpastej! :-)

Lärdom.

Om ni har ett kalas och fyller trädgården med ballonger och serpentiner, kom då ihåg att ta ner detta direkt efter kalaset. Det gäller speciellt då det ska storma på kvällen/natten.
Det är inte kul att plocka upp små serpentinsnuttar som ligger kringspridda på hela gräsmattan!

Never ending story...

Hur kan en familj med fyra personer få så otroligt mycket smutstvätt??
Det känns ibland som att jag bor nere i tvättstugan och ibland blir det faktiskt riktigt läskigt. Har ni sett filmen "Måndag hela veckan" så vet ni vad jag menar...
En helt vanlig tvättdag börjar med att tvätt sorteras från tvättkorgen så en maskin fylls. För att kunna få in tvätten i tvättmaskinen måste den tvätt som lades i kvällen före och som nu är ren, tas ur. Den tvätten ska in i torkrummen och hängas. För att kunna hänga tvätten måste torr tvätt ner. Den torra, rena tvätten ska bäras upp och vikas och sedan in i garderober och lådor. När det är gjort börjar allt om från början....

Nog för att vi har en dreggel, -kräk -och bajsbebis och en fyra-åring som blir lerig och skitig plus att jag tränar typ tre gånger i veckan (svettiga träningskläder + handdukar) men det här börjar ju bli nästan löjligt!

Inte konstigt att det är låten "Never ending story" jag står och nynnar på när jag hänger tvätt...

Barnkalas!

Idag hade vi det sista kalaset för Oskar. Det har blivit en hel del kalasande på sistone, det blir lätt så när man har stor släkt. Men idag hade vi som sagt det sista och det som skulle visa sig bli det bästa enligt Oskar. Det var nämligen Oskars första egna barnkalas idag!
Vi hade bjudit alla barn som går hos Oskars dagmamma (fyra stycken) plus Mio och Saga. Klockan 14 anlände de första gästerna och sedan var det full fart. Barnen lekte, fikade, lekte lite till och fiskade fiskdamm. Klockan 16 blev den sista lilla kalasgästen hämtad och vi kunde pusta ut.
Trots att alla barnen skötte sig exemplariskt var det lite jobbigt att anordna kalas, fast det var väldigt roligt!
Tur att vi har världens bästa moster (min alltså! *s*) som bjöd på hemlagad pizza efteråt så vi slapp tänka på middag.

Oskar blåser ut ljusen på tårtan.

När jag nyss gick in för att säga godnatt till fyra-åringen så frågade jag om han var nöjd med kalaset. Han svarade att det var det bästa kalas han någonsin varit med om! Hoppas gästerna tyckte likadant, då är jag mer än nöjd!

Barnen fiskar.

Fiskfynden ska undersökas.

Lycka!

Och en hel massa kärlek!

Oskar

Vid den här tiden för precis fyra år sedan låg vi uppe på BB efter en 22 timmar lång förlossning. Utmattade såklart, men världens lyckligaste föräldrar. Vi hade fått en liten pojke kl 00.23, natten den 9 januari, ett klockslag och datum jag aldrig kommer glömma.
Känslan man får när bebisen läggs upp på magen, varm och hal, går inte att beskriva med ord. Det är helt oslagbart. Kärleken jag kände till min förstfödde ögonblicket då han föddes var, och är, så stark. Starkare än starkast som Oskar skulle säga! :-)

Oskar kom och gjorde oss till en riktig familj, han var det kitt som behövdes för att svetsa oss ännu mer samman. Han kom och gjorde världen lite ljusare, lite varmare, att leva i. Allt var helt nytt med att ha en liten bebis men samtidigt så självklart. Vad hade vi gjort innan Oskar kom? Allt innan kändes betydelselöst, det var nu livet började!

Mycket har hänt under de här fyra åren, Oskar. Du har lärt dig så otroligt mycket. Tänk att du är fyra år nu! En fyra-åring som kan läsa och som kan skriva sitt namn. Som fixar det mesta själv; klä på sig, bygga med Lego efter beskrivning, göra världens finaste pärlplattor, spela datorspel och maila! :-)
Fast ibland vill du fortfarande vara liten och krypa upp i famnen och gosa eller så vill du bli buren. Och det gör jag så gärna mitt lilla hjärta, allt för att få ha kvar min lille kille lite till !

En stor förändring för dig var när Elin föddes i somras. Det är inte alltid lätt att vara storebror och behöva dela sin mamma och pappa med en liten bebis, men du har varit så otroligt duktig. Kärleken mellan er två är helt fantastisk att se. När du säger att älskar henne och ger henne en kram och när det räcker med att Elin får syn på dig för att börja skratta högt. Skratten hon ger till dig är det ingen annan som får... När du frågar efter Elin det första du gör på morgonen och när du vill att hon ska komma och leka med dig. Då fylls mitt hjärta av kärlek och ibland blir det så fullt så jag inte vet riktigt vad jag ska göra av all kärlek! Det är då jag bara måste krama och pussa på dig trots att du tycker att du är för stor för pussar. Nu förtiden då du får en puss torkar du av den och säger "tvi tvi". Tokunge! :-)

Jag älskar dig så mycket, Oskar. Du är mitt hjärtas fröjd och kärlek. Grattis på 4-årsdagen!

Iförd sin nya riddardräkt. Något gäspig fortfarande... :-)

Ommöblering

Eftersom Elin har övertagit datarummet så har vi varit tvungna att göra en del ommöbleringar i vardagsrummet.
Häromdagen var vi på IKEA och införskaffade en ny skänk (för linne, den garderob som vi tidigare hade som linneskåp ska Elin ha sina kläder i), datorbord, kontorsstol, hurts, överskåp (egentligen köksskåp men de ska sitta på väggen över datorbordet) och förstås när man varit på IKEA, en mängd olika småsaker för "det är ju så billigt" och "det kan vara bra att ha".
Nu ska vi ha kalas i dagarna tre så vi har inte börjat monterat ihop alla sakerna, men skänken satte vi ihop härom kvällen.
När man monterar IKEA-möbler kan det se ut så här:

Vi har beställt tavellister som ska sitta på väggen ovanför skänken där fotona som står och ligger på skänken ska sitta. Annars är det här det färdiga resultatet:

Baby-boom

I torsdags träffade vi Jill och Johans nya lille bebispojke, Liam. Han föddes den 1 januari och är en liten kopia av storebrorsan Mio.
Under tiden vi var där så satt den lille och sov i babyskyddet hela tiden, jag hoppas han är lite mer vaken nästa gång vi träffas. Jag vill hålla honom ju! :-)

Lille Liam sover.

Igår var det dags för bebisträff igen. Då kom Veronica och Göran hit med deras lille underverk, Arvid. Han har hunnit bli hela 1½ vecka och var jättesöt förstås.
Det är svårt att tänka sig att för bara fem månader sedan var Elin så där liten. (Eller det är inte riktigt sant, så liten som Arvid är har hon aldrig varit. Vid födseln: Elin=4790 g, Arvid=3170 g. *s*)
Söta är de iaf, de små nyfödda liven, de är inte utan att man blir lite sugen själv! Eller hur, T? ;-)

Arvid hos pappa Göran.

Sover sött.

På språng

Nu är det nära. Snart, snart kan nog Elin ta sig framåt för egen maskin. Observera ordet framåt, för bakåt kan hon sannerligen ta sig! Otaliga är de gånger då vi har fått plocka fram henne då hon kasat bakåt och hamnat under TV-bänken, Oskars fåtölj eller annan möbel. :-)
Fast hon har faktiskt kommit på ett sätt att komma framåt också, om än något originell. Då står hon på alla fyra, gungar lite och sedan kastar hon sig framåt tills hon når den leksak hon var ute efter.
Men snart så, snart kommer hon komma framåt utan "kast-metoden", lillsnuttan.

Lite draghjälp av brorsan är ju aldrig fel.

Pappa

I julklapp fick Oskar magneter av min mamma. Det är lite olika stavar, böjar och magnetkulor som man kan sätta ihop i alla möjliga konstellationer.
Idag satt Oskar i sitt rum och byggde med magneterna. Rätt som var ropade han åt oss att komma och titta. "Jag har skrivit pappa" sa han. Och visst hade han det! Duktiga sötunge! :-)

Lite bilder

Far och son i badet målade med badfärger.

Oskar

Mor och son

Oskar läser för Elin.

Elin är nyvaken.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Alex att lista fem saker som jag vill ska hända under 2007. Eftersom jag är en lydig flicka så gör jag väl det då! :-)

1. Jag vill komma in på Polishögskolan.
2. Jag vill att familjen ska fortsätta må bra och ta hand om varandra.
3. Jag vill att vi åker till något riktigt fint ställe på semester i sommar och får superkul!
4. Jag vill vinna pengar! ;-)
5. Jag vill läsa klart de kurser jag har kvar i skolan.

Sådärja, nu utmanar jag Matilda att göra likadant!

Det värsta och det bästa året i mitt liv

Så kan man summera året som gått. Året då Elin föddes och min älskade, älskade mormor dog. (2003, då Oskar föddes, ligger förstås också på topp.)
En snabb liten sammanfattning:

Vintern och våren lunkade på som vanligt. Jag gick i skolan, T började sin universitetsutbildning och Oskar gick hos dagmamman. Magen växte och växte och växte...
Vi var i fjällen på påsklovet och åkte skidor och skoter. *längtar tillbaka*
Mellan alla vardagliga bestyr hälsade vi på mormor på sjukhuset. Besök som var både roliga och fruktansvärt jobbiga. Roliga för att mormor var ju alltid mormor, en mormor som man ville träffa mycket och ofta. Jobbiga för att det skar i hjärtat att se henne bli sämre och sämre... Att se henne när hon själv insåg att hon bara blev sämre. Jag minns att hon i maj sa att hon nog aldrig skulle kunna gå igen. Det hade vi andra förstått flera månader innan, snacka om optimist...

I juni slutade jag skolan (med MVG och VG i alla avslutade kurser! :-)) med vetskapen om att jag inte skulle tillbaka till hösten. Ett lååångt studieuppehåll väntade alltså!
Vi gjorde en liten minisemester till Stockholm i några dagar då vi bodde på hotell i Sollentuna och gick på Gröna Lund, Gröna Lund och just ja... Gröna Lund! *s* Oskar gillade verkligen att åka karuseller så han ville dit varje dag. :-)

På midsommardagens kväll ringde de från sjukhuset och sa att mormor inte hade långt kvar. Vi borde genast åka dit. Mamma, Susanne, Erik, Mattias, morfar och jag åkte dit för att vara hos henne under det vi trodde var hennes sista timmar. Det visade sig dock att mormor var uthålligare än så. I 1 vecka satt vi i skift och vakade hos henne. Vi trodde, och tror fortfarande, att hon försökte härda ut tills hon fick träffa bebisen i min mage.
Det gick förstås inte och den 1 juli gick hon bort. Vi satt hos henne allihopa och morfar höll hennes hand och på något sätt var det en vacker stund. Nu skulle hon inte behöva plågas mera. Samtidigt var det det mest plågsamma jag någonsin varit med om. Utan tvivel det värsta hittills i mitt liv.
Den människa som under hela min uppväxt stått mig närmast, den människa som jag gått till för att prata med och få råd, den människa som jag respekterat och älskat, fanns inte mer. En tomhet inom mig uppstod i den stunden och den tomheten finns fortfarande kvar...

Den 16 juli var begravningen, ett vackert farväl som kändes nödvändigt för att gå vidare.
Den 20 juli föddes Elin. En alldeles underbar bebisflicka som vi väntat och längtat efter så länge. Så otroligt älskad och hon behövdes verkligen just då efter alla tårar efter mormor.
En dör och en föds...

Resten av sommaren och hösten har ägnats åt barnen. Vi har mest varit hemma och kommit in vardagen som ser lite annorlunda ut med två barn. Världens mest fina två barn måste jag tillägga! :-)

Sådärja, det var en liten sammanfattning som kanske inte blev så kort till slut. Nu väntar 2007 och jag har en känsla av att det kommer bli ett mycket bra år!

God fortsättning!

Välkommen till världen!

Tänk att få börja det nya året med att skriva ett "Välkommen till världen" - inlägg! Det måste ju betyda att det här kommer bli ett himlans bra år! :-)

Välkommen till världen lilla bebispojken! (Som vi tror heter Liam, ingenting helst bestämt än tydligen.)

Grattis Jill, Johan och storebrorsan Mio!