Sova..

.. är det enda som existerar i mitt huvud just nu. Hela veckan har jag haft en fördjävlig hosta som blir om möjligt ännu värre om nätterna. Jag har väl snittat en sådär fyra timmars sömn per natt och det är alldeles för lite. Börjar känna mig mer död än levande.
Inatt var det riktigt illa. Klockan tre vaknade jag av en hostattack och sedan var det kört. Jag hostade och hostade, försökte somna om men så fort jag lyckades somna in vaknade jag av en ny hostattack. Gick upp och tog lite av barnens Mollipect men den hjälper ju föga.. Hopplöst!
Klockan 05.15 ringde klockan men då var jag redan vaken och på riktigt dåligt humör. Jag blir liksom lite småsur utan sömn... :-/
Nåja, det var bara att gå upp och efter en dusch kändes allt bättre. Iväg på cykeln, kom några meter och sedan cyklade jag omkull! Vår lilla grusväg var rena rama isgatan så det funkade inte att cykla där. Kan en dag börja sämre?!

Nu är det iaf kväll och barnen har lagt sig. Jag har fått riktig hostmedicin som gör att jag förhoppningsvis får sova inatt. Och det, mina kära vänner, behövs!

Körkort!

Grattis, grattis, grattis söta lillasyster till körkortet!

Nu jäklar ska du få skjutsa ungar! :-)

Lyckligt lottad

Jag måste bara påpeka att jag har det väldigt bra ändå. Trots min lilla klagosång igår om att tiden aldrig räcker till så har allt flytit på bra i helgen, fastän jag har varit på praktiken. Tack vare min käre sambo och övriga familjemedlemmar.
Te.x. så har Oskar varit hemma hos farmor och farfar tillsammans med faster och kusiner och bakat hela helgen. Tommy har åkt dit med Elin så att hon också har fått bakat lite pepparkakor. När jag sedan har kommit hem så har vi åkt dit allihopa för att få middag och fika. Både fredag och lördag!
Ikväll ska vi till Matilda för hon och Mats har bakat bullar så även där vankas det fika. Lyx!
Jag är, trots all tidsbrist, en väldigt lyckligt lottad människa! :-)

Ska det vara så här?

Nu har provat på att vara heltidsarbetande* i två veckor. Och det är inte helt lätt. Om jag skulle vara på praktiken fullt ut varje dag så skulle jag, om jag hade dagpasset, åka klockan sex på morgonen och vara hemma klockan 18. Hur sjutton klarar folk detta?! Jag känner mig helt otillräcklig hemma och saknar mina barn jättemycket!
Tiden räcker absolut inte till. Det finns ingen tid till städning, ingen tid till träning, alla smågrejer som jag hade tid till att småpyssla med förrut är bara att glömma, ingen tid att umgås med nära och kära. Måste knäppa julkort men när ska jag göra det? Jag verkar inte vara hemma någon vettig tidpunkt då alla är vakna och hemma samtidigt...
När kvällen kommer är jag helt färdig men samtidigt är det den egentiden som finns så det blir liksom inte av att jag kommer i säng tidigt. Och då är jag lika trött dagen efter..
Att gå i skolan är hur lätt som helst i jämförelse. Tur att jag har två år till framför mig innan det är dags för det riktiga arbetslivet.. :-)
Jag antar att många småbarnsföräldrar inte jobbar heltid, annars får jag det helt enkelt inte att gå ihop. Jag vet i alla fall att jag inte kommer jobba heltid så länge barnen är små. Jag klarar helt enkelt inte av att prioritera bort så mycket som känns viktigt för mig.

*Inte riktigt sant eftersom min handledare allt som oftast låter mig sluta en timme tidigare..

Back home

Så var vi hemma igen. Det har varit verkligen supertrevligt. Fint hotell, bastubad på 25:e våningen med makalös utsikt, underbar mat, mycket gott att dricka och en alldeles fantastisk konsert!
Barnen hade haft det utmärkt här hemma med mormor och farmor som barnvakter.
Hela dagen idag har jag längtat efter våra små småttingar och det var så mysigt att få komma hem och kramas med dem.
Att få komma bort och bara få vara två vuxna i ett dygn var mycket nyttigt och något som jag kommer leva på länge, jag kom hem med ny energi.*


*Även om jag just för tillfället knappt orkar resa mig från soffan, men det kan kanske ha något att göra med alla White russian och allt vin jag drack igår? *s*

Lite smått och gott

Så var det måndag igen. Är det meningen att livet ska gå så här fort hädanefter? När man var mindre var ett år en hel förskräcklig evighet men nuförtiden rusar tiden iväg. Dygnet har för få timmar och barnen blir äldre i en rasande fart. Det betyder att jag också blir äldre i en rasande fart.. Hmmm.. Lämnar det ämnet nu. :-)

Nåja, helgen har varit bra. Lite städning och tvättande av kläder. Som vanligt.
I lördags var jag och lyssnande på Mattias och Erik och deras band. Mycket bra som alltid och vi dansande så jag idag känner av träningsvärk i benen. Precis som det ska vara. :-)
Söndagen blev mycket slapp. Tommy jobbade hela dagen och Oskar fick åka med Susanne med familj till Tekniska museét i Stockholm. Jag och Elin hade således en hel dag för oss själva då vi mest lekte och mös. Mycket trevligt. När Oskar kom hem festade vi till det med pizza.

Snart ska jag iväg till praktiken. Har kvällsturen ikväll vilket är ganska skönt. Slipper gå upp klockan 5.15...
Sitter och läser ganska mycket journaler där för tillfället för att kunna göra praktikuppgiften. Blir mycket beklämd över vad de intagna har varit med om. Det har inte varit en dans på rosor om man säger så. Efter en stunds sittande vid datorn känns det ibland mycket ledsamt. Det blir för mycket att ta in på en gång. En människas livslånga lidande...

Måste även packa klart innan jag drar iväg. Imorgon är det äntligen dags! Det ska bli så himla skoj, inte bara konserten utan allting. Komma hemifrån lite, äta ute, bo på hotell, soooova, äta hotellfrukost. Mumma!
Tror ändå att jag kommer sakna de två underbaringarna här hemma så himla mycket! Men då blir det desto roligare att komma hem. Och det kan vara bra att längta också ibland.

Nuså, mot packningen! :-)

Det här bådar gott!

Längtar om möjligt ännu mer efter att ha läst detta. Kan inte bli så mycket bättre va? :-)

Hua!

Jag har blivit sjuk. Typiskt när det är praktik och allt. Jag tycker det är jättepinsamt att ringa och säga att jag inte kan komma för att jag är sjuk. Konstigt egentligen för jag tror inte dom på praktikplatsen vill ha mig där när jag är dålig. Såklart att man måste få vara hemma när man är sjuk, men ändå tar det emot...
Natten var en natt från hell. Feber med frossa och svettningar om vartannat. 39 grader hade jag, jag som aldrig brukar ha feber! Plus jordens magont. Riktigt jobbigt..

Hoppas att det bara är jag som blir sjuk och inte de andra i familjen. Och skulle de andra bli sjuka så får dom bli det nu så det är överstökat till på tisdag då jag och Tommy ska till Västerås. Skulle inte kännas bra att åka iväg över natten om barnen var sjuka.

Nu ska jag försöka kurera mig så jag blir frisk till imorgon. Vill inte behöva ringa en gång till och säga att jag inte kommer. :-(

I brist på annat

Fullt upp för tillfället. Praktiken har börjat och det är verkligen jättespännande men det ger inte mycket tid över till annat. Som bloggen t.ex.
Så för en tid framöver kommer det kanske inte bli så många långa inlägg. Dock kommer här lite bilder på världens sötaste barn! :-)

Elin är allmänt söt! :-)

Morgongos i Oskars säng.

Mamman får vara med på ett hörn!

Nakenfisarna lägger pussel.

Allt på en gång

Först händer ingenting. Dagarna bara går och varje dag är i princip den andra lik. Ingenting dåligt med det egentligen men ibland känner jag att jag behöver något som bryter av.
Så har nu skett. Plötsligt händer allt på en gång. Förra helgen var jag på personalfest och åt jättegod mat och drack lite cider.
I måndags fick jag ju ett väldigt glädjande besked och efter det har jag gått på små moln! :-)
Igår fyllde Tina 50 år så då var det kalas, väldigt trevligt och kul att träffa en massa människor som jag inte träffat på länge.
Imorgon ska jag på återträff till min gamla gymnasieskola och möta upp med tjejgänget jag hängde med under skoltiden. Tror jag kommer bli mycket skoj.
Till sist lördag. Om man bortser från den tråkiga städningen hemma så kommer även det bli en höjdardag med partaj på kvällen.

På måndag väntar fem veckors praktik. Allt på en gång som sagt.

Vet ni vad?

Idag kom Mailet. Just det, mailet med stort M. Hade precis kommit hem från skolan och gick in på mailen för att kolla läget. Som vanligt. :-) Och där var det. Du har ett meddelande från Polisrekryteringen. Gulp.
Loggade in på ansökningssidan. Du har ett meddelande: Antagningsbesked. Gulp igen.

Sade till Matilda att jag måste kolla meddelandet i lugn och ro. Ingenting får störa mig.
Satte mig tillrätta. Var så nervös så jag skakade. Öppnade. Läste översta raden.

"Du har antagits som studerande till polisutbildningen vid Polishögskolans distans utb. i Uppsala län."

Shit.

JAG HAR KOMMIT IN PÅ POLISHÖGSKOLAN!!

Det här är hur stort som helst. Det här ska firas. Jag ska bli polis.

Tommy kom hem med en bukett rosor.

En dag på stan

Först av allt: fy, tusan vad det är skönt att gå på stan utan barn! Att få gå och strosa i lugn takt utan att behöva tänka på någon annan än sig själv, att få prova kläder länge och väl, äta lunch utan att behöva mata någon, inte ha någon vagn att släpa på. Listan kan göras lång.
Ofta tycker jag det är kul att åka och shoppa med barnen, men ibland är det skönt att åka iväg själv med en kompis. Jag och Jenny fick massor av tid att prata i lugn och ro utan att något barn avbröt. Och vad man hinner!

Jag hittade en massa bra saker också. Innan hade jag bestämt mig för att välja; antingen jacka eller stövlar. Men när jackan kostar 298:- och stövlarna 199:-, då bara måste man köpa båda!
Elin fick byxor och shorts och Oskar vantar. Sen slank det visst med en tunika till mig också. Och en liten påse från Systembolaget.. :-)

En titt på lillasyster Sofias nya lägenhet hann vi också med. Jättefin (även om dom knappt hade hunnit få iordning något *s*) och perfekt läge. Typ fem minuters promenad från centrum. Sofia, ni lär få besök när jag och Jenny ska på krogbesök! :-)

Mailstatus: Inte ett pip. Men jag är ihärdig, kollar fortfarande trehundrafemtioelva gånger om dagen! :-)