Mail

Hur många gånger kan en människa kolla mailen på en dag? Svar: väntar man på ett viktigt besked kan man titta i genomsnitt en gång i timmen. Minst.

Fast allvarligt så måste jag vara lite smått sjuk i huvudet. Jag vet ju att beskedet* ska komma i mitten av november, så varför kollar jag mailen hela tiden redan? Jag kommer ju fullkomligt knäpp om det här ska fortgå i flera veckor till.
Typiskt att det är lov den här veckan, då kan jag liksom bara gå förbi datorn och så draaaas jag mot den. Måste koncentrera mig på något annat.

* Antagningsbeskedet från Polishögskolan that is.

Ledig!

Äntligen höstlov! En hel vecka utan skola, endast lite jobb.. *s* Herregud, så skönt det ska bli. Jag ska bara ta det lugnt och vara med mina två sötnosar. En dag är dock vikt till shopping i Uppsala med Jenny. Och på fredagen är det partaj. En riktig höjdarvecka med andra ord! :-)

Det är inte så mycket kvar i skolan heller. Gjorde det sista provet i onsdags (ett halvt poäng ifrån MVG, hrmff...) så nu har vi bara en uppgift kvar som vi ska göra under praktiken.
Det börjar kännas att det närmar sig slutet. Endast två skolveckor kvar plus fem praktikveckor (ska bli skitskoj!). Idag beställde vi examensnålar och namnskyltar. Ja, det närmar sig sannerligen.

Mer vildsvin

En liten uppdatering och svar på era frågor:
När jag hade polisen i telefonen bad han att jag skulle märka ut platsen där jag trodde att vildsvinet hade försvunnit. Jag backade tillbaka bilen och sprang snabbt ut för att knyta en plastpåse runt en vägpinne, jag ville inte vara alltför länge i närheten av diket så jag var riktigt snabb! Jag hade fortfarande polisen i mobilen som support. :-) Så jo, jag var faktiskt ut ur bilen men jag var ju tvungen att märka ut stället.

Det finns faktiskt riktigt mycket vildsvin runt skogarna där jag bor. De bor mest runt slottet och ibland kan det ströva omkring stora flockar på vägarna. Jag vet flera som har träffat på dem under skogspromenader och jag är inte ensam om att ha kört på en. Bara den senaste tiden har två bilar och en buss kört över vildsvin. Hädanefter kommer jag ta det väldigt lugnt när jag åker förbi slottet...

I förmiddags ringde en jägare till mig för att berätta att de hade hittat "mitt" vildsvin. Det hade legat ungefär 10 meter ifrån där jag hade hängt påsen och det hade varit dött. Troligtvis hade jag träffat det rakt i huvudet eftersom det inte hade kommit så långt. Jägaren sa att han inte hade varit med om maken, vanligtvis brukar vildsvin vara mycket mer tåliga och i de fall djuret hade dött på en gång hade det inte varit möjligt att fortsätta köra med bilen som kört på det.
På min bil blev det ju inte så mycket skador så jägaren trodde först att svinet inte hade tagit så mycket skada.

Sedan berättade han för mig att uppskattningsvis vägde vildsvinet 150 kg. Det var en stor gammal galt, en av de största han hade sett.
Det fick mig verkligen att tänka till. Efter telefonsamtalet var jag riktigt skakig, mer än vad jag var inatt. Jag hade riktigt tur som klarade mig och att bilen inte fick större skador. Fy, jag vill inte ens tänka på vad som skulle kunnat hända... Och vetskapen om att den gamla galten låg alldeles i närheten av mig när jag klev ur bilen.. Hu!

Skakig..

Körde på ett jättestort vildsvin på väg hem från jobbet nyss. Hann väja undan och bromsa ner en del, men det blev ändå en rejäl smäll. Ena lyktan på bilen är trasig och hur det är med vildsvinet vet jag inte, kändes inte riktigt som det var läge att börja kolla efter ett eventuellt skadat djur i dikena klockan 23.30.. Pratade med polisen direkt efter det hände och nyss ringde en kille från jaktlaget för att kolla hur det var med mig.
En jägare skulle ge sig ut för att spåra och de skulle meddela mig imorgon om de hade hittat något.

Det här var första gången jag kör på något, fy fasiken vad otäckt det var!

En liten fågel..

.. har viskat i mitt öra att Elins barnomsorgsplats kan tänkas lösa sig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir så*, så jag inte behöver oroa mig mer. Orkar inte få ångest över detta varje gång jag tänker på det.
Och blir det som jag har hört är det nästan för bra för att vara sant, en lösning som vi inte hade tänkt på men som, ju mer jag tänker på det, är det helt ultimala.
I veckan ska jag ringa till den ansvariga och luska vidare men förhoppningsvis finns det hopp!


* Tar inga detaljer här innan jag vet säkert hur det blir.

Kväll

Fredag kväll, Tommy jobbar så det är jag och barnen hemma. Idol på TV och ett glas rött vin. Njuter, äntligen helg. Barnen snusar och sover i sina sängar. Finns det något mer fridfullt än sovande barn i sina sängar?
Jag smyger in för att titta på dem. Täcket har åkt av, lägger över det igen på liten varm kropp. Hör deras lugna andetag, känner hur gott de luktar. Deras små fina ansikten, så fridfulla i sömnen. Ett litet leende. Undrar vad de drömmer?
Skulle kunna stå i en evighet och bara titta på dem. Låt det aldrig hända dem något ont!
Älskar dem så att det värker i hjärtat. Vet vilken tur jag har som fått dessa små fantastiska underverk. Mina vackra, älskade barn. Älskar.

Hur tänker man?

En sak som slog mig när vi var i Ullared var alla de människor som tog med sig sina barn dit. Vi var där på en lördag och det var verkligen fullsmockat med folk. Att gå med kundvagnen i gångarna var en omöjlighet på vissa ställen, skulle man ta sig fram mot en ställning med kläder fick man lämna kundvagnen och gå utan den. Annars kom man helt enkelt inte fram. Det var trångt, trångt, trångt och köerna till provhytterna var groteskt långa. Överallt stod människor och trängdes framför de speglar som var ute i affären och provade kläder, så gjorde även vi. Att ställa sig i den långa kön för att få prova i en hytt var inte att tänka på, då skulle halva dagen ha gått åt till att köa.

I detta kaos av människor, prylar och hysteri hade vissa personer med sig sina barn. Barn som i de allra flesta fall inte uppskattade att shoppa. Det var små ett-tvååringar som helst av allt ville springa omkring medan någon stackars förälder fick jaga och sedan bända ner barnet i kundvagnen under vilda protster. Förstås. Jag kan bara tänka mig hur Elin skulle ha reagerat i samma situation. Sedan var det lite större barn som tjatade, gnatade, var hungriga, törstiga, ville ha glass osv. Förstås. Kan bara tänka mig Oskar i samma situation.
Överallt hörde jag bråk, skrik, gråt och allmän tandagnistan. Barnen skrek så de var högröda i ansiktet och alldeles svettiga. De barn som satt lugnt och stilla i sin vagn/kundvagn var få. Oftast satt de då med en glass eller lite godis i handen som muta medan föräldrarna stressade omkring.
För att inte tala om alla småbebisar som hade blivit ditsläpade. Små tvåveckors bebisar som blev utsatta för alla möjliga otäcka baskilusser. Vintern börjar faktiskt närma sig och med den kommer också RS-viruset. Varför ustätta bebisar för det?

Hur tänker man som förälder när man släpar dit sina barn? Jovisst, finns det ensamstående mammor och pappor utan tillgång till barnvakter som gärna vill åka och shoppa julklappar till sina små, men inte så många. Och när jag tittade på dessa familjer som var där så var det oftast en mamma och en pappa och i många fall flera i sällskapet, kan tänka mig att det var mormor/farmor osv. Så nog fanns det tillgång till barnvakter eller att mamman/pappan åkte själv. Och det finns säkert ett och annat barn som gillar att shoppa men allvarligt, hur många är det? Och i hur många timmar? Jag tror inte jag vet något barn som gillar att gå i affärer nio-tio timmar.
Varför utsätter man sina barn för detta? Det sved verkligen i hjärtat när jag såg dessa barn när dom satt och grät..

För att inte tala om alla utrop vi hörde. Var tionde minut sprakade det till i högtalaren och ett till barn hade tappat bort sina föräldrar. Vet inte hur många barn jag såg som gick och grät och ropade efter sin mamma och pappa.. Man får bara hoppas att de personer som hittade dessa barn var snälla och ärliga personer som gick raka vägen till informationen med dom...

Nä, till Ullared ska man åka utan barn. Har man ingen barnvakt får man vänta tills barnet blivit äldre. Ammar man och barnet inte kan vara ifrån sin mamman får man vänta tills barnet blivit äldre. Det jag såg där är i stort sett barnmisshandel, inte tusan ser man till barnets bästa i denna situation. Någon måtta får det vara, man kan inte vara hur köpkåt som helst. Ursäkta mitt språk.

Hemma igen

Nu är jag tillbaka efter resan till Ullared. Trött, något fattigare men väldigt nöjd över shoppingen.
Fast det var en tuff resa, ingenting man kan göra ofta men vi kommer med all säkerhet göra om det nästa år. För nu är jag nämligen klar med (nästan) alla julklappar och det är värt all trötthet i världen. Tänka bara att slippa den sista julklappsrushen som alltid, utan undantag, sker i sista minuten! Underbart!

Förutom klappar till barnen, Tommy, mamma, mina syskon och familjen på Tommys sida köpte jag också födelsedagspresenter till alla som fyller före jul och till Oskar och Tommys födelsedagar i januari. Kommer bara behöva komplettera med några få saker.
Och förutom det blev det också lite kläder, termobyxa och jacka till både Elin och mig och fodrade galonkläder till Oskar t.ex., lite andra diverse klädesplagg. Det slank lätt ner både det ena och det andra i vagnen kan jag säga. :-)

Summan jag hamnade på blev 4000:-. Inte alls farligt för allt jag fick med mig hem. Så ja, Ullared är billigt! *s*

Bilen var fullproppad från golv till tak. När allt var inne fick en hålla påsarna medan en annan stängde fort som f*n! :-)

Relalalaxa

Åhhh, äntligen fredag! Nu har jag precis skrivit det sista provet för veckan så nu kan jag känna friden som sakta men säkert sprider sig kroppen.

Ikväll ska jag lägga mig tidigt för att samla ihop lite sovtimmar inför nattens strapats. Klockan 00.40 drar vi iväg mot Ullared för att vara där när dom öppnar.
Under lördagen blir det supershopping hela dagen innan vi styr kosan hemåt igen. Ett tufft dygn men det kommer bli sååå kul! Ett helt gäng med shoppinggalna tjejer. Watch out! :-)
En lång lista är skriven med allt som ska handlas; kläder, julklappar och en uppdatering av vinterkläder.

Men först och främst; lugn och ro!

Har jag en blogg?

Den här veckan har det blivit dåligt med bloggandet. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Men jag lever och mår bra! :-)

Såhär halvtid i veckan kan jag konstatera att jag hunnit med en magsjuka*, vart ensam med bägge barnen natten efter mitt kräkmaraton från typ 9 på morgonen till 22 på kvällen**, pluggat till ett prov i Socialt behandlingsarbete som jag skrev idag (gick bra!) och nu håller jag på att plugga till provet vi har på fredag i psykiatri.
Resten av veckan då? Imorgon är det kalas för min kusin Jonathan (och träning, äntligen!), på fredag skriver jag som sagt prov och på natten till lördag åker vi till Ullared för some serious shopping! :-)

Nästa vecka blir det förhoppningsvis lugnare. Framförallt har jag inte lika många prov. Får lov att samla på mig några bra blogginlägg så jag har något att fördriva tiden med då. :-)


* Min egen, fy bubblan vad dålig jag var! Hittills har ingen annan i familjen blivit dålig så jag hoppas dom slipper det.

** Det var en pärs men det gick, fast vi gjorde inte många knop den dagen (förutam det vanliga; mat, tvätt plock osv. *s*

Barnomsorg

Det finns en grej som gör att magen knyter sig så fort jag tänker på den, jag blir ångestfull och nervös. Försöker skjuta det ifrån mig men tanken kommer hela tiden tillbaka. Det är Elins framtida start inom barnomsorgen jag pratar om.
Inte det att hon ska börja, det kommer gå bra, utan var hon ska börja.

Vi ställde henne i kö redan när hon var fyra-fem månader just för att vi ville vara så säkra som möjligt på att hon skulle få en plats där vi önskade.
Nu börjar starten närma sig - det är tänkt att hon ska börja i januari 2008 - men någon plats i sikte verkar det inte finnas.

Vi vill ha henne hos samma dagmamma som Oskar. Såklart. Det är där hon har varit en hel massa gånger i sitt lilla liv. Hon känner sig bekant med lokalerna, dagmammorna och de andra barnen. Och hon har Oskar där. Det känns jätteviktigt.
Hon stortrivs verkligen där och springer in och leker med de andra barnen, dockrummet är storfavoriten, direkt vi kommer innanför dörren. Jag skulle säkert kunna lämna henne där imorgon dag utan problem. *s*

Men. Vår dagmamma har ingen plats i januari, om ingen plötsligt får för sig att flytta men det känns osannolikt.
Men jag vill inte ha Elin på ett annat ställe. Jag vill inte, vill inte, vill inte! Men vad tusan kan jag göra? Finns det ingen plats så finns det inte liksom..
Jag känner mig inte bekväm med de dagis vi har på orten. Vi ska självklart åka och titta på dom och prata med personalen, ge dagis en chans. Men det känns inte rätt!
Jag skulle kunna tänka mig en annan dagmamma, dagmammorna på orten träffas andå flera gånger i veckan, men dom har inte heller plats. Det försvinner inga barn per automatik i januari, vi har valt en mycket dålig tidpunkt för inskolning...

Trots allt måste Elin börja någonstans i januari. Vi kan absolut inte vara hemma längre. Var det blir är en annan femma. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi får den platsen vi vill. Annars vet jag inte vad jag tar mig till...

Leveransförsening

Väntar paket från H&M. Går in för att kolla status. Försening. Avskyr förseningar, vill ha mitt paket med våra kläder i nu!

Kanelbullens dag

Det är med all säkerhet inte bara jag i detta avlånga land som bakat och/eller ätit sådana här idag:

Det verkar som om bullarna gick hem hos den här unga damen iaf! :-)

Praktikplats

Nu är det bestämt var vi ska få vara under vår praktikperiod. Det fanns en hel del intressant att välja mellan och det var inte självklart vad jag skulle välja. Dock visste jag att jag ville jobba med vuxna den här gången, under den förra praktikperioden var jag på BUP (Barn och ungdomspsykiatrisk akutavdelning) så den här gången vill jag lära mig mer om hur det ser ut inom psykiatrin för vuxna.
Efter att ha läst på om de olika avdelningarna vi hade att välja mellan och efter en diskussion med vår lärare beslutade jag för var jag ville vara. Från och med vecka 46 och fem veckor framåt kommer jag att vara på den här avdelningen. Ska bli grymt spännande och jag ser fram emot praktiken massor!