Inspirerad

Igår läste jag ett inlägg som Lillasysteryster skrivit. Hon hade putsat fönster och satt upp nya gardiner, gjort vårfint helt enkelt. När jag läst hennes inlägg blev jag påmind om påsen som stod i hallen innehållandes nya fräscha vårgardiner som svärmor sytt.
Genast blev jag inspirerad att byta köksgardiner. Sagt och gjort, putstrasan åkte fram, lite fönsterputsmedel och vips! gick det faktiskt att se ut genom fönsterrutorna.
De nya gardinerna sattes på plats och så fick även vi lite vårfint i köket.
Tack Lillasysteryster för inspirationen!

Tack Marianne för gardinerna! Visst blev det fint?!

Tack systeryster!

Tack allra käraste lillasyster för de fina blommorna! Det värmde ett gammalt storasysterhjärta. :-)

Det är vår på riktigt ju!

Jovisst har våren kommit på riktigt nu! Tulpanerna börjar komma upp, gräsmattan har torkat på sina ställen, vi har hängt ut tvätt på tork, dikena är alldeles guldgula av alla tussilagon, vi var ute på promenad i bara t-shirt igår. Jo, nog är det vår alltid. Hääärligt! :-)

Fast är man riktigt klok egentligen? Nu när våren är här på allvar och solstrålarna riktigt värmer ens bleka nos, då packar vi bilen och drar till fjälls. Till mer vinter och mer snö! Fast fjällen i påsktider är något alldeles speciellt så det får det vara värt. Och när vi sedan kommer hem så har våren tagit ännu ett skutt framåt och då kan vi äntligen hänga undan alla vinterkläder och ställa bort vinterkängorna.

Mammas lilla hjälpreda nr 2!

Visst är det bra med barn som vill hjälpa till?! I fredags när vi städade var det Oskar som ville vara en hjälpande hand.
"Kan jag få den där kvasten" tjatade han hela tiden, och visst kunde han det! Inte gjorde det något att det blev rejält med vatten på golvet, huvudsaken var att han hade skoj.

Men nu måste jag nog sluta lägga in bilder på mina barn som utför diverse hushållsarbeten, innan jag blir anmäld för olagligt barnarbete! :-)

Så var det gjort!

Idag har jag bokat tid för tatuering! Den 4/5 klockan 13.00 ska jag och mamma tatuera oss.
Motivet har syrran skissat upp, jag säger inte vad det är förrän den sitter på kroppen, då lägger jag upp en bild här. :-)

Nu finns det ingen återvändo....

Ännu ett EFIT!

Idag var det dags för ännu en EFIT-dag (Ett Foto I Timmen). Lägligt nog på Elins 8-månadersdag!
Det var även min första skoldag så det fattas ett par foton från förmiddagen, det var inte riktigt läge att slita fram kameran under lektionstid. :-)

Så här har vår dag sett ut:

06.15

Elin vaknar. Glad men lite skeptisk mot kameran så här tidigt på morgonen.

07.15

Jag hoppar in i duschen. Och nej, det vill ni inte se... ;-)

08.15

Jag skjutsar Oskar till dagmamman för att sedan bege mig till skolan.

Här fick det bli ett litet hopp då jag hade lektion mellan 9-12.*s*

12.15

På väg hem i bilen.

13.15

Elin har precis vaknat och ammats. Här står hon vid leksakslådan redo för nya hyss. :-)

14.15

Såhär glad blir man om man får låna brorsans vagn! :-)

Eftersom jag missade några fototillfällen på förmiddagen, tar jag mig friheten att lägga till några extra här!

14.15

Oskar har tagit ut jeepen för runda.

Här får syrran åka med. Hon tyckte det var vansinnigt roligt, men ville gärna styra själv! :-)

15.15

Lite mys i Oskars säng innan Elin ska sova.

16.15

T var hemma och sövde Elin och lagade middag så då passade jag och Oskar på att ta en långpromenad i solen.

17.15

Middagsdags!

18.15

Tömma tvättmaskinen, hänga tvätt, i med ny tvätt.... Never ending story....

19.40

Matilda läser godnattsaga för Oskar.

20.15

Läxläsning när barnen somnat.

21.00

Lite Desperate Housewifes.

22.00

Blanda morgonvälling till Oskar, borsta tänderna och sedan god natt!

Skolstart

Japp, så ligger det till. Imorgon klockan 9 börjar jag skolan. Iofs är det bara en kurs (Människan socialt och kulturellt) och skoltiderna är tisdagar och torsdagar mellan 9-12. Kursen pågår i sex veckor. Det är inte så mycket skoltid att tala om, men på detta kommer vi med all säkerhet att ha en del hemuppgifter, så jag kommer nog ha att göra ändå!

När jag pratade med läraren sa hon att de lagt in mycket studiebesök, bl a skulle vi få besöka en kommun där de arbetar mycket med "hemma-hosare". Det innebär att istället för att ta barn boende i en problemfamilj och sätta dessa barn i fosterhem/behandlingshem, kommer de hem utbildad personal och jobbar med familjen i hemmet.
Vi skulle även få lyssna mycket på föreläsare. Första föreläsaren skulle komma från kriminalvården och berätta om sitt arbete. Allt detta tycker jag låter mycket intressant och roligt! Det är ju detta yrke (mentalvårdare/behandligsassistent) som jag vill ägna mig åt om jag inte kommer in på Polishögskolan.
(För er som inte vet har jag en termin kvar på en mentalvårdarutbildning, det här är en av de kurser som jag har kvar att läsa. Resten ska läsas klart i höst.)


Lite smukrux kvarstår dock...

1. Hur sjutton ska jag klara av att komma upp och iväg så tidigt? Jag ska alltså även klara av att lämna Oskar innan skolan. Hu...
2. Tommys skoltider och mina skoltider kommer ibland att krocka. Vi har beslutat att gå varannan gång detta inträffar men det kommer säkert innebära lite bök ändå.
3. Elins ovilja att äta annat än bröstmjölk. Jag kommer att vara borta över en amning och då kommer Tommy ge henne välling. Det bara måste gå!

Förutom ovanstående är jag mycket ivrig att sätta igång, den här kursen verkar superskoj! Och tänk bara att få sitta i lugn och ro och fika och prata strunt med andra vuxna människor. När hände det sist?!

Ovälkommen repris?

Sömn. Sova.

Den ständigt återkommande frågan till alla nyblivna föräldrar: "Sover han/hon bra på nätterna?"
Det ständigt återkommande samtalsämnet när föräldrar träffas: sömnen.

Ibland kan det tyckas att alltför stor vikt och energi läggs på barnets, och i förlängningen föräldrarnas, sömn. Men faktum är att utan en bra, sammanhängande sömn blir man ett vrak. Man mår dåligt psykiskt och fysiskt. Man får dåligt tålamod och tappar humöret. Man blir till slut en person man inte alls vill vara, en person man inte känner igen.
Det är inte för inte att avbruten sömn används som tortyr i vissa sammanhang...

När Oskar var nyfödd ville han äta varannan timme dygnet runt. Helt OK för mig. I alla fall de första månaderna, sedan började jag bli lite trött. Men jag stod ut några månader till, helt enkelt för att jag för trött för att göra annat.
När han var ett halvår ungefär gjorde jag och T ett försök med att jag skulle sluta amma honom på natten. Förhoppningen var att om han bara "lärde" sig att sova över ett mål så skulle resten rulla vidare. Trodde vi ja...
Följden av detta lilla projekt blev att vi hade en klarvaken unge mitt i nätterna. En unge som inte alls ville somna om utan sin älskade tutte. Vi vaggade, vyssade, rullade vagn, you name it. Ingenting hjälpte. Så vi återgick till amning nattetid.
Vid nio månadets ålder var vi tillbaka till det eviga nattuppvaknadet med vaken unge. Jag tror ta mig tusan att vi var vakna mer än vad vi sov vissa nätter. Ohållbart i längden förstås. Till saken hör också att han inte sov särsklit långa pass på dagtid heller. Det fanns liksom aldrig någon chans till återhämtning.
Till slut bröt jag faktiskt samman. Nio månader tog det, sedan satt jag nere på BVC och grät. Vi fick fort hjälp av Special-BVC i Uppsala. En underbar barnmorska kom hem till oss och pratade, gav oss tips och kom med råd.
Det enklaste och smartaste vi kunde göra var den så kallade "Fem-minuters-metoden", även kallad "skrik-metoden". Det var så långt ifrån mina ideal man kunde komma men vid det här laget fanns det ingen annan utväg. Vi var för trötta helt enkelt.
Fast jag kunde inte genomföra det själv. När natten kom och Oskar skulle läggas tog jag min pyamas och åkte hem till mamma. T stod för allt jobbet.
Det tog några nätter, tre har jag för mig, sedan sov faktiskt skruttungen! Och har fortsatt med det ända sedan dess.

Trots detta är jag ingen förespråkare av Fem-minuters-metoden, men jag vet av egen erfarenhet att man ska aldrig säga aldrig. Man kan hamna i situationer då man inte har något val.

Nu har vi begåvats med ännu en liten bebis som gärna vill äta varannan timme nätterna igenom. Och nu börjar jag bli trött. Inatt var vi vakna ett par timmar mitt i natten och jag tycker inte det är roligt.
Ännu är jag inte redo för några drastiska förändringar och speciellt inte nu då Elin är inne i en känslig seperationfas, fasen brukar hålla i sig fram tills barnet är ca nio månader.
Men den här gången vet jag när jag ska ta tecknen på att ett trötthets-break-down på allvar. Jag vill inte bli den där trötta mamman som jag inte känner igen, det är inte schysst mot någon av de andra i familjen. Framförallt ska det inte behöva gå så långt som det gjorde med Oskar, det måste finnas andra sätt, andra metoder vi kan prova på först.
I min dumhet hoppas jag dock på att Elin, helt av sig själv, börjar sova över amningsmål och vips! sover nätterna igenom. Andra barn gör det har jag hört.

För jag vill inte ha en ovälkommen repris av Oskars sömnstrul.

Mammas lilla hjälpreda

Såhär hittade jag Elin i morse när jag skulle plocka ur diskmaskinen. Hon hade krypit fram och rest sig mot den nedfällda luckan och glatt börjat slänga ut bestick över hela golvet. Jag avlägsnade snabbt alla vassa saker sedan fick hon fortsätta med urplockningen, något som verkade roa lilla damen väldeligen!

Överhuvudtaget börjar Elin bli väldigt mycket rörlig nu. Hon kryper snabbt och lätt som ingenting och reser sig mot precis allt som går att resa sig mot. Även saker som inte funkar lika bra, t.ex. släta väggar och dörrar, ska hon upp mot. Hennes små knubbiga armar når väldigt långt och hon lyckad få tag på det mesta som man, in sin enfald, trott att man lagt på ett säkert ställe.

Min lilla, lilla bebis börjar bli stor....

Matilda

Grattis på namnsdagen, lillasyster/moster Matilda!

Ha en jättebra dag idag!

Kram kram kram kram

Vårtecken!

Det är vår i luften! Termometern visar på 12 grader och det är strålande sol. Underbart!

Oskar, Elin och jag var precis ute en sväng. Elin sov i vagnen och Oskar cyklade brevid. En lycklig Oskar var det eftersom det äntligen gick att cykla bra på asfalten. Nu vill han ta bort stödhjulen. Får se hur det blir med den saken, lite mer träning behöver han nog.
När vi kom hem från cykelturen/promenaden tog Oskar bort skyddet från sandlådan. Och det gick att gräva i sanden! Ännu mera lycka! Att det rann ner lite (nåja, ganska mycket..) smältvatten ner i sandlådan så det blev en härlig geggamojja var bara en bonus.

Nu har vi precis kommit in och hunnit äta lite lunch och man ser hur frisk luft och utelek gör underverk med aptiten. Oskar formligen slukade en hel tallrik med potatis och pepparrotskött! Nu har vi iofs aldrig haft några problem med hans matintag, men ändock.

I eftermiddag åker vi nog hem till morfar och tar med Oskars cykel. Det är så bra nere på vändplanen hos morfar för där kan Oskar cykla mer fritt (ingen trafik) och träna lite mer. Här hemma har vi ju bara geggiga grusvägar, på den väg som asfalterad kör det så mycket bilar.

Just ja, måste omedelbart fixa nya galonisar åt bägge barnen!

Snödroppar och början på tulpaner i rabatten.

Oskar cyklar (ifrån mig! *s*).

Oskar leker i sandlådan. Han fick klä av sig ute på trappan sen! :-)

Elin sover i vagnen.

Mer blommor!

Storträff för mammor och barn

Igår hade vi en storträff, mammor och barn, från Allt för Föräldrars juli 2006-grupp.
Vi träffades på restaurang Elverket i Stockholm, vilket var en utmärkt ställe när man var många och hade en drös barnvagnar med sig. Vi fick en egen hörna där vi lätt fick plats 25 stycken, några färre bebisar och en ansenlig mängd barnvagnar, bilstolar och annat smått och gott. God mat var det också!

Jag hann inte prata med så många som jag hade önskat eftersom tiden var lite knapp, men nu har jag ett ansikte till många av de signaturer som skriver inne på "vårt" lilla forum. Riktigt kul var det och jag tror nog det kommer bli fler storträffar framöver.

Medan jag och Elin var på restaurangen var Tommy och Oskar på Wasamuseet och kikade. Killarna hade också haft en trevlig och händelserik dag så det var ett trött gäng som styrde kosan hemmåt framåt eftermiddagen.
Elin somnade innan vi ens hade svängt ut från Valhallavägen och vid Järva krog sov även Oskar.


Här kommer bilder från träffen!

Alex.

Cissi har lånat Nike.

Nette och Ponder.

Lotta och Charlotte.

Lotta, Charlotte, Grodan och Nina.

Ponder och Fufrifoo.

Jossan, Nike och Annika. Frida, Jeanette och Millan med ryggarna mot kameran.

Tack alla för den trevliga lunchen, hoppas vi kan ses snart igen! :-)

Utmaning

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.


1. Jag försöker alltid undvika A-brunnar, nästan till vilket pris som helst. Går det så undviker jag dem när jag cyklar, drar barnvagn (alltså vagnens däck får inte heller vidröra brunnslocket) eller promenerar. Det kan bli ett evinnerligt kryssande hit-och-dit på trottoaren när jag är ute och går...

2. När jag äter limpmackor, eller annan macka med kanter, så måste jag äta kanterna först. Jag gnager liksom runt så jag till slut bara har det gottigaste kvar på mackan, vilket är lika med mitten.
Så gör jag när det gäller annan mat också om jag tänker efter, lämnar det godaste till sist. Sista tuggan är den med det godaste på... *s*
Och för att återkomma till mackan; den måste doppas i the, utan doppthe äter jag helst inte macka alls.

3. Jag avskyr offentliga toaletter! Dom är alltid äckliga! Måste jag gå på toa (och ja, det måste man ju ibland när man är ute på stan en hel dag) så försöker jag kissa så fort jag kan utan att nudda ringen, sedan måste jag tvätta mig jättenoga så att alla bassilusker försvinner och sedan försöka lyckas med konststycket att låsa upp och öppna dörren utan att röra den alldeles för mycket för att komma fort ut. Mycket jobbigt det hela, därför är jag en hejjare på att hålla mig.

4. Jag vill gärna ha det väldigt rent och fint hemma i mitt hus. Får rysningar och kalla kårar av stora dammråttor i hörnen och smuts och grus i hallen. Och igen, smutsiga toaletter...
Något annat som är väldigt äckligt är hårstrån. Om de inte sitter på huvudet vill säga. Men hårstrån på golv, i handfat och i duschen gillas inte. Trist nog tappar jag väldigt mycket hår för tillfället vilket för med sig att det dammsugs ofta i Malinhemmet.

5. Jag pratar med mig själv när jag är ensam hemma. Ska jag t.ex. hämta något i köket måste jag säga det högt för mig sjäv, annars glömmer jag vad det var jag skulle hämta.

6. Jag är en sucker när det gäller utländska reality-shower såsom Top Model och dylika serier. Jag fastnar alltid, också måste jag se klart hela säsongen. För man bara måste se hur det går, eller hur?


Nu skickar jag denna utmaning vidare till Matilda, Lotta, Frida, Charlotte, Millan och Ponder.

Så var det gjort

Så var ansökan till Polishögskolan inskickad för den här gången! Nu är det bara att vänta att se hur det går.

Hittills har det sett ut så här med mina ansökningar:

1:a gången: gick vidare till fystesterna men mådde tyvärr så dåligt pga liten Elin i magen att jag inte kunde medverka.

2:a gången: sökte då Elin bara var några veckor. Gav mig ut i spåret, säkerligen alldeles för tidigt efter en förlossning, för att försöka komma i form. Gick inte vidare, som tur är om man tittar på hur Sofia har det i skolan nu. Skulle inte gå med två små barn hemma!
3:e gången: lika med denna gång. Tredje gången gillt eller?!

Fotot på polisbilen är taget av Kristoffer Thessman

Längtar...

Om ca en månad åker vi till fjällen. "Vårt" fjäll ligger i Ljungdalen beläget i härliga Härjedalen. Närmsta större ort är Funäsdalen men då måste man över Flatruet först. Ramundberget ligger inte heller så långt från stugan men trots det var det ett tag sedan jag var där. Vi brukar ha fullt upp med att bara vara ändå.

När jag var liten brukade vi hyra våra grannars stuga, också den i Ljungdalen. Vi åkte upp några gånger varje år, några gånger på vintern och någon gång på sommaren. Rätt som det var hittade mormor och morfar den perfekta tomten, något stenkast ifrån den stugan vi brukade hyra.
Tomten låg halvvägs uppe på ett fjäll med en vidunderlig utsikt över sjön och fjällen på andra sidan. Stugbygge inleddes och efter ett tag stod en söt liten stuga färdigbyggd. Ett kombinerat kök och vardagsrum och två sovrum, perfekt! (Numera finns det även en liten stuga, typ ett rum, med två våningssängar i, brevid "stora" huset. Vår familj växer!)
Nu var det mycket lättare att åka upp dit, nu när vi hade vår egen stuga. Skoter inhandlades också förstås, utan skoter går det knappast att vara där uppe.

I somras gick min älskade, älskade mormor bort. Under hennes sjukdomstid har också morfar fått vissa krämpor så han har svårt att åka till stugan under vintern då framkomligheten är ganska svår. Ljungdalsstugan blev mest ett penga- och praktisk bekymmer för honom.
Så nu i vintras köpte mamma, min moster och min ena morbror stugan. Suvärent då morfar kan fortsätta nyttja stugan när han vill och känner att han kan!

Vi ,i min egna lilla familj, brukar upp runt påsk så vid den här årstiden sätter min längtan in. Längtan efter att åka skidor och slalom, längtan efter att sätta mig på skotern och köra iväg över fjällen, längtan efter friden och tystnaden, längtan efter att sätta mig i solen och dricka varm choklad efter en skidtur och numera en längtan efter att få visa mina barn alla fantastiska ställen som finns där uppe. Ja, i denna stund längtar jag t.o.m efter utedasset! :-)

Vad som är mindre roligt är den långa bilresan. Det är ca 50 mil till stugan och det är liiite för långt för att vara roligt för barn.
T.F.B (Tiden Före Barn) tyckte jag det var helt OK att åka bil dit upp. Man kunde lyssna på musik, käka godis eller sova. Eller köra bilen, helt OK det också.
T.E.B (Tiden Efter Barn) är inte längre lika förknippat med fridfulla bilresor. Men åker vi på natten och har bärbar DVD med oss så klarar vi oss nog.

Tills det är dags att dra iväg så kikar jag på lite bilder från förra året och suktar.... Dessvärre ingen bild på själva stugan, jag får ta det i påsk!

Oskar rödblommig och med svettigt hår efter en dag ute! *älskar*

Påskmiddag. Matilda och hennes kompis Tesse var med oss det här året.

Matpaus med korvgrillnig på skoterutflykten.

Oskar i skidpulkan.

Oskar kör skoter.

Kalas

Igår var vi på kalas hos min kusin Jill som fyllde 25 år. Jill, Johan och barnen har nyligen flyttat från lägenhet till hus. Huset, som från början var Johans farmor, har fått en rejäl uppfräschning. De har rustat nästan alla rum; tapetserat, målat, rivit väggar och satt in nytt kök.
Igår var det första gången vi var där sedan allt blev klart och det var verkligen jättefint! I lekrummet nere har min syrra, Matilda, gjort en stor väggmålning föreställande en djungel. Färgglatt och väldigt passande i ett lekrum!

I övrigt har helgen flytit på som vanligt. Elin har varit förkyld så mina sovtimmar kan man lätt räkna på båda händerna under helgens nätter. Middagen som vi skulle ha med Jenny och Mattias blev tyvärr inte av då Jenny är sjuk (alla verkar vara sjuka nu!). Istället kom morfar och åt mat på lördagen.

Idag ska jag bara försöka ta det så lungt som det bara går för att samla krafter. Det gäller att passa på nu när Oskar är hos dagmamman, T i skolan och Elin sover. Sedan är det full rulle igen!


Liten kom-ihåg-lista:

• Koka alla nappar. Bassilusker bort!
• Ringa badet och fråga om jag glömde Elins badhandduk där i torsdags.
• Plocka ihop alla låneböcker tills vi ska till biblioteket ikväll.
• Ringa Sofia och fråga om jag får låna några jeans av henne.
• Ringa mamma och fråga om vi kan gå på promenad senare.

Och så lite bilder från kalaset:

Födelsedagsbarnet med senaste tillskottet Liam.

Väggmålningen. Oskar i nederkanten. *s*

Matilda leker med Elin.

Det är inte sant!

Nu har Elin blivit förkyld igen och jag känner den här, numera väbekanta, sjukdomssmaken i munnen. Jaja, vi fick vara friska i ungefär en vecka i alla fall!