Nu dröjer det nog inte länge innan Elin tar det slutgiltiga steget ut i världen utan mammas tuttar. På sistone har hon krånglat mer och mer när det är dags för amning, hon har inte tid helt enkelt utan vill vara överallt och se sig omkring. Hon suger några tag, släpper, tittar sig omkring, suger lite, nafsar lite, bökar och stökar, suger, släpper och ler. Efter ett tag ger jag helt enkelt upp. Jag tänker inte truga mera, vill hon inte så vill hon inte.
Så nu behöver inte Tommy komma ner till jobbet i tid och otid längre för att Elin ska ammas, det blir friare för dom där hemma att hitta på saker om dagarna om inte amningstider ska hållas. Elin klarar sig finfint med annan mat och välling.
På mornarna verkar hon dock fortfarande tycka det är mysigt med en slurk så det fortsätter vi med ett tag till. Eller tills hon börjar böka då också, då åker vällingflaskan fram.
På sätt och vis känns det vemodigt, ännu ett tecken på att hon börjar bli stor. På andra sätt känns det skönt. Nu är jag inte bunden till henne på samma sätt. Det förenklar helt klart saker och ting när skolan börjar och när jag jobbar. Och när jag ska vara borta två nätter för fystesterna. Och när jag och Tommy ska sova på hotell en natt.
3 kommentarer:
Visst är det sorgligt när amningen är över men samtidigt så händer ju så mycket annat positivt! Fast jag förstår din känsla... Det är vemodigt...
Usch ja, både-och-känslor... Men det är skönt när de slutar själva, det blir ju så mkt enklare och så slipper man deras separationsångest. Detta har jag kommit underfund med ett par månader efter att Oskar valde att sluta och JAG hade ångest :S
Kan förstå att det måste underlätta en hel del att minska ner på amningen dagtid men morgonen kan ni väl ha kvar ett tag till? Du får ta det lite pö om pö så mamma hinner vänja av sig. ;)
Skicka en kommentar