I morgon åker Matilda iväg till USA. Hon kommer vara borta i ett år och arbeta som au pair i New York. Eventuellt kommer hon komma hem en sväng i juni men det är ingenting bestämt. Alltså kommer det dröja länge innan jag får träffa henne nästa gång.* Vilket suger. Det här är ett faktum som har varit bestämt länge men jag har helt lyckats att förtränga det. Jag vet inte riktigt om jag tror på det riktigt än...Ikväll förstod jag det ändå lite mer. Vi har varit till Uppsala och ätit avskedsmiddag nu på kvällen, lite släkt och lite vänner. När vi skulle säga adjö efter middagen var det, för vissa, det sista hejdået innan hon drar. Då slog det mig! Shit, det är verkligen i morgon hon åker!
Jag, Oskar, mamma, Sofia och mina småsystrars pappa kommer dock åka med till Arlanda i morgon för att se till att hon kommer med flyget ordentligt. Fatta att jag kommer gråta massor då! :-(
Lillasyster, vi kommer sakna dig så ofantligt mycket när du är borta. Det känns helt overkligt att åker iväg! Har vi någon gång varit ifrån varandra mer än någon vecka här och där?! Du hör ju liksom till huset! *s* Men du är värd att få komma iväg och uppleva saker och ting, uppleva ett helt nytt land. Du kommer komma hem med en mängd nya erfarenheter. Ta vara på den här tiden och var rädd om dig. Säg till mamma och resten av familjen att ge mig mycket pengar när jag fyller år så jag och Jenny kommer iväg. För då kommer vi och hälsar på dig! Och får jag inga pengar så kommer jag ändå! :-) Vi alla älskar dig!
* Lägligt nog fyller jag 30 år i maj, min kära vän Jenny fyller även hon 30 två dagar efter mig. Vi kommer önska oss pengar och enbart pengar för att kunna göra en resa ihop till New York, förhoppningsvis reser vi någon gång i vår, då kommer jag träffa systeryster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar