För några dagar sedan stod jag en morgon och plockade ur diskmaskinen då jag hörde Elin ropa från övervåningen. "Mamma, mamma!" ropade hon. Jag gick för att ta upp henne ur sängen. Där stod hon med världens leende på läpparna. "Morgon nu, mamma?" frågade hon. Ja, det var det ju så jag tog upp henne och gav henne en kram. Då lindade hon sina söta, knubbiga armar runt min hals och gav mig en hård kram samtidigt som hon sa: "jag älskar dig!".
Det är ju så man smälter direkt. :-) Hon säger ofta "jag älskar dig" men då oftast som svar om jag själv har sagt det till henne. Eller om Oskar (som ofta spontant säger det!) precis har sagt det. Då kommer lilla härmapan efter som inte vill vara sämre själv.
Men den här gången kom det från henne själv på något vis, som att hon faktiskt har lite kläm på vad det betyder och när/hur man säger det.
När man har en sådan morgon kommer hon undan med ganska mycket under resten av dagen... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar