Idag känns det väldigt mycket bättre. Tänk vad ett par rättvända dygn och mat på regelbundna tider kan göra.
Fast det vore en överdrift att påstå att jag är utvilad. Elin har kommit in i någon sorts fas, söka-kontakt-period-som-alltid-sker-nattetid. Mitt i natten kommer hon tassande och kryper ner bredvid mig. Helt OK om det vore slut där, för så var det förut. På sistone har hon dock börjat ligga och småpratat där på natten. Och så ska hon klappas och pussas och kramas. Och jag måste ha huvudet vänt mot henne. Försöker jag ändra ställning skriker hon rätt ut och drar huvudet rätt igen. Mången natt har tillbringats i konstig nackspärr-ställning.
Men inatt slog vi nog något slags rekord. Elin hade nämligen en nagel som var lite flisig och hon gav sig inte förrän jag gick upp och klippte naglarna på henne. Mitt i natten.
Jag säger då det, dessa barn... Det är tur att hon är så söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar