Idag har mitt lilla hjärta firat sin femte födelsedag. Min lilla, lilla unge är inte så liten längre. Hela fem år...
Söta, fina unge - med kalsonger och fotbollsdräkter. Som tokvägrar allt rosa och "tjejigt". Som har tränat och tränat hur många gånger som helst på att starta på nya storcykeln hon fick idag. Pojkcykel naturligtvis. Som inte ger upp, även om det går dåligt. Som naturligtvis vrålar rätt ut och blir skrikarg när hon inte kan, men aldrig att hon ger sig. Som är tuff som få. Som simmar utan puffar på det djupa. Som ger sig upp i treans hopptorn trots ramlingen och hoppar som en galning. Utan puffar. Som kan retas och slåss och vara en riktig plåga emellanåt. Speciellt mot sin storebror, som hon ändå har som sin stora idol och följer som en svans. Som inte har någon som helst respekt för andra större barn, utan ger sig på dom också om det behövs. Som har skinn på näsan. Men ändå har ett hjärta av gult. Som innehar en empati jag sällan skådat. Som älskar bebisar över allt annat. Och djur. Som är rolig och har en underbar humor. Som alltid vill ligga nära, nära om nätterna. Som kan ge kramar och pussar när man som mest behöver det. Som är positiv till det mesta och oftast glad. Men som har ett jävla humör titt som tätt. Som är en liten vilding. Som är så innerligt och oerhört älskad.
Grattis på födelsedagen och grattis, mitt lilla hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar