Oskar är hemma igen och därmed är vi fulltaliga. Jätteskönt att ha honom hemma, men med honom kom också bråket mellan de tu smågrisarna.
Ena stunden är de bästa vänner men det krävs inte mycket för att kriget ska bryta ut. Och detta evinnerliga "maaaaammmmaaaa, Oskar sa att jag var en pruttkalsong!" eller "maaaaammmmmaaaa, Elin slog mig!". Jag sliter mitt hår och önskar titt som tätt att jullovet ska vara till ända.
Samtidigt. När dom är rara är dom så rara att hjärtat smälter. Som igår kväll när Oskar kom hem och frågade efter Elin det första han gjorde och tiggde om att vi skulle väcka henne eftersom han längtade så mycket. Eller när jag berättade för Elin i morse att Oskar var hemma och hon rusade till hans rum för att krypa ner hos honom. Där låg de sedan i en salig röra och gosade hur länge som helst. Eller som när vi var ute i pulkabacken idag och de var så gulliga mot varandra, lånade ut varandras pulka och snowracer, turades om att åka först och hjälpte varandra uppför backen.
Dom kan om de vill och de gäller bara att ta vara på de små guldkornen och inte bli tokig på kuppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar