Mitt under skyttet ringer fritids och berättar att Oskar blivit slagen med en innebandyklubba i huvudet av ett annat barn. Nu låg han dåsig och fröknarna fick puffa på honom för att hålla honom vaken.
Jag drog hem direkt med mobilen klistrad vid örat för att rodda ihop 1) att mamma skulle hämta upp Oskar så fort som möjligt 2) akuten för att checka läget och om vi skulle komma in (ja, det skulle vi) 3) att Matilda skulle hämta Elin på dagis 4) informera fadern om det inträffade.
Nästan vid hemma ringer mamma och berättar att Oskar också börjat kräkas och mår riktigt dåligt.
Hämtar upp honom och drar vidare till Tierp. Väl där piggnar han på sig ordentligt och när det blir vår tur efter 1 ½ timme mår han bra. Doktorn undersöker ändå och konstaterar en lätt hjärnskakning, rejäl bula och ett uppslaget sår i bakhuvudet. Vid det laget var vi hungriga och åkte för att få oss varsin hamburgare.
När vi kommit hem ringde den innebandysvingande pojkens pappa upp för att fråga hur det var med Oskar. Vi hade ett långt samtal och jag uppfattade honom som väldigt vettig. Vilket känns bra då det också kom fram att den här pojken inte alltid säger och gör så snälla saker. Det underlättar om föräldrarna känner till problematiken och inte vare sig försvarar eller förnekar vad barnet gjort. Och jag uppskattade att han ringde.
Nu hoppas jag att det här går att lösa och att vi kan fortsätta han kontakt med föräldrarna om det skulle dyka om något mer. Och vi får framför allt hoppas på att det inte behöver gå till sådana här våldsamheter igen. Den här gången gick det bra, men jag vill aldrig mer behöva sitta på akuten med något av mina barn för att de blivit slagna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar