Känner mig sjuk, trött, frusen och småstressad. Plus ont i huvudet.
Försöker sätta mig i soffan ett par minuter för att hämta andan. Men se, det är är som förgjort. Barnen som alldeles nyss lekte så fint och snällt förvandlas till två närgångna, gnälliga monster. Dom ska promt sitta på mig båda två, men nåde den som så mycket som petar på den andra. Gälla skrik och retsamheter far i luften. Inte skönt för det onda huvudet.
Det här är ingen engångsföreteelse, v a r e n d a gång jag försöker smita åt mig några andetagsminuter (och det händer inte ofta kan tilläggas) genomgår barnen förvandlingen från snälla till galningar.
Det är ju förstås trevligt att dom vill vara med mig, men någon gång då och då skulle jag föredra att slippa sitta mitt i skottlinjen. Det blir liksom inte mycket mening med att sitta och försöka ta det lugnt då. Tror det är lugnare om jag går och hänger tvätt eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar